Från Sandra Brygt, lärare och medresenär 2010

Hej alla toleranskämpar!

I skrivandets stund håller nog de flesta av er på att packa väskan, rota fram passet och förbereda allt inför Polenresan. Men i läsandets stund har ni kommit så mycket längre, men har förhoppningsvis den största resan kvar. Jag kan riktigt leva mig in i alla tankar och känslor ni har just nu.

Ni ska veta att jag tänkt på er alla otroligt mycket under hela detta läsår och hoppats sedan augusti att ni skulle få uppleva denna händelserika resa tillsammans. Från start till mål. Även om jag inte varit med under just er resa så vet jag utan tvekan att det är tack vare er fantastiska energi, vilja, engagemang, gemenskap och glädje som gör att ni är där ni är idag. Den drivkraft ni alla besitter hittar man inte var som helst. Jag har bara sett den bland er elever, lärare och föräldrar på Morkarlbyhöjden. Iallafall när jag pratar om något såhär stort som ni tar er för att genomföra och att ni dessutom ror allt i hamn.

Efter ca en månad i Stockholm och på min nya skola frågade jag mig själv om jag skulle kunna tänka mig att göra denna resa men med de nya eleverna jag nu träffat. Jag behövde inte många sekunder till att fundera och vet idag med säkerhet att jag kände rätt nu när jag fått facit i hand. Vissa klasser i åk 9  har inte ens haft glöden att baka och sälja fika på föräldramöten. Jämför det med vad ni lyckats med. Ni är fantastiska!

Det är en mäktig och häftig känsla jag får när jag tänker på att ni nu är på väg till Polen, eller kanske redan är där. Ta vara på varje ögonblick, händelse och känsla som kommer i eran väg. Och ta vara på varandra.

Jag är övertygad om att ni kommer få ut otroligt mycket av denna resa, även om några av er kanske inte kommer tro eller känna så direkt. Vi är alla olika. Jag är också övertygad om att ni kommer få många nya vänner på resan, om ni inte redan fått det.

Jag önskar att ni får en fin resa.

Stora kramar och många tankar till er alla!
Hälsningar Sandra

Ps. Reine, ta en kaffe på Tribecca åt mig :)