Blandade känslor

just nu känner jag att det finns så mycket jag vill berätta, men jag har ändå så lite att säga... Jag känner mig mållös. 
Tomhet, klarhet, förvirrning, allt detta finns just nu inom mig, men jag har svårt att greppa hela situationen.Igår vid den här tiden satt jag med helt nya och oförglömliga upplevelser och minnen. Auschwitz-Birkenau, fick mina känslor att slås ihop med varann, till en enda stor rörig massa. men samtidigt var det en häftig känsla att få uppleva.
jag åkte med på den här resan med förundran och egentligen inte speciellt stor förståelse över alltihopa. Jag har under hela läsåret facinerats över allt jobb alla lagt ner, och sett hur alla verkligen brunnit för detta.
jag sitter just nu här vid datorn omringad av glada och spralliga människor, och jag ska skriva om mina känslor från mitt besök på ett utav dom hemskaste händelserna i historien. det är verkligen stort, och att jag varit en utav dom som varit med om detta är en stor upplevelse i sig.
när man hör från tidigare elever, som hela tiden berättar om att man ska våga visa känslor, och att det är okej att alla reagerar olika, den känslan är en utav dom saker jag fick känna av under vistelsen. själv reagerade jag så att jag hade väldigt svårt att få fram känslorna. jag tänkte på om det var fel på mig, om jag var okänslig. men jag har lärt mig att oavsett om man visar tårar eller inte så är det inget som är fel, för det stämmer verkligen att alla får olika reaktioner. jag tror att dom som inte grät (inkl. jag) hade så mycket att ta in på samma gång, och man kunde verkligen inte förstå allt, det blev för mycket. men jag tror att oavsett hur man nu reagerat, så kommer iallafall mina känslor att dyka upp när jag väl är hemma. en känsla som satt spår i mig var när vi alla gick igenom ingången till Birkenau, vi hade alla redan varit med om en hel del från besöket i Auschwitz 1, så att komma till nästa plats var känslomässigt.
men jag kom ut från den enorma, men det ändå så lilla Birkenau, med stolthet och större inlevelse och förståelse. genom den här resan har jag påverkats att se på allt med positivare syn... för känslan att jag, jag av alla människor som passerat dessa portar, vet med säkerhet att jag kunde komma hem, och ut genom samma port. det som alla dessa judar, aldrig hade chansen att göra. och nu har jag chansen att hjälpa till att förebygga något sådant händer igen.
på den här resan vet man inte om man ska vara ledsen eller glad, men sanningen är den att man har rätt att vara båda. 
utan denna chans att komma hit skulle jag kanske aldrig komma hit. det är första gången jag är här, och kanske den sista. så jag är riktigt tacksam.  
//Johanna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Den här bloggen innehåller både information, tankar, funderingar, upplevelser och bilder, rykande färska ifrån vår Toleransresa till Polen. Alla vi 9:or ifrån Morkarlbyhöjdens skola som kommer att delta i denna resa, gör också en alldeles egen inre resa, utifrån de skilda individer som vi alla är.
RSS 2.0